Som sagt, vi är inte mer än människa!
(Bild från Oslo på mig och Helles jykke)
Som ni kankse har märkt så kommer jag aldrig att bli en riktigt bloggare. Det håller max några dagar när jag väl börjar och sedan slutar jag igen. En riktig periodare är vad jag är. Och det är då inte bara med bloggningen jag är periodare. Idag har jag ätit tacos iallafall, det var riktigt gott! Som jag har saknat tacos när jag har varit borta!!
Imorgon har jag skypeintervju för ett servitrisjobb. Jag måste faktiskt erkänna att jag börjar bli lite nervös.. Men det får gå som det går! Om det går åt helvete så har jag en erfarenhet rikare iallafall och det är alltid bra! Egentligen vet jag inte riktigt vad jag vill jobba med. Jag saknar att jobba med barn men samtidigt vill jag prova på något nytt så som i klädesbutik samtidigt som jag inte alls vill jobba i butik. Jag kanske skulle testa något helt nytt? Men vad för något är då frågan.. Egentligen är jag inte så kräsen när det kommer till jobb. Bara jag får ett jobb med bra betalt så är jag nöjd. Vore som sagt väldigt skönt att ha ett jobb klarrt tills jag kommer tillbaka till Oslo.
Jag har tänkt på en sak. Det är ganska läskigt hur vi människor fungerar med vårt känslosystem. Att man från ena sekunden kan vara glad och skratta till andra sekunden ligga i någons famn och gråta ut i floder. Det är som att man har en knapp inbygd i kroppen och trycker någon på den knappen så byter man känsla. Vi har så enormt mycket känslor inom oss och jag kan själv tycka att det är lite läskigt ibland. Läskigt att man har så mycket inom sig. Jag själv är ganska duktig på att visa känslor kan jag tycka. Är jag glad så skrattar jag och är jag ledsen så gråter jag. Såklart stänger jag inne vissa känslor med, men inte alls lika mycket som det var förut. Jag tycker att det är fint när en människa visar och uttrycker sina känslor.
Nu börjar klockan bli mycket och jag vet knappt vad jag knapprar här på tangentbordet längre. Så det är dags för mig att sova så jag är tipp topp till intervjuen imorgon! Godnatt mina kära 15 läsare, vilka ni nu än är!
Kommentarer
Trackback
